Sömnigt höstrusk
Ute är det novembergrått. Inne är det tillräckligt varmt. Jag fryser ändå lite om tårna, för mig hör det årstiden till. Såhär års uppskattar jag varma drycker. Jag är småtrött och vill gärna krypa ihop under en filt. Själen tackar för vilan. Det finns en frid i det vardagsgrå. I enkelheten i en kopp te. Att göra något oviktigt och få vara i stunden. Det novembergrå lugnar lite av alla måste och borde. Istället får det vardagsgrå lov att ta plats.
